Linn:
Som jag redan skrivit så var jag förvånad över hur lugn jag har vart. Dock har jag inte kunnat prata om det för så fort Josefin velat planera osv har jag bara sagt "Nä jag kan inte ta det nu jag får ont i magen" haha. Och jag försökte att inte tänka på det för mycket. Trots att det var lite tråkigt att han var så sen så tycker jag ändå att det var bra. Vi fick ju ändå träffa massa från deras crew som gänget på måndagen inte fick. Josefin vet ju klart mycket mer vilka alla människor som kretsar runt Justin är men jag har lite koll jag med haha. Så när Dan kommer in lyser lilla Josefin upp för hon älskar alla akustiska framträdanden med Justin och Dan. Vi hade blivit tillsagda att sitta på våra stolar och vänta medans dom går runt och snackar/tar bilder med oss. När Dan kommer till oss frågar han oss hur vi mår och Josefin direkt säger hur nervös hon är och han frågar varför? Jag vet inte säger Josefin, jag har velat detta så länge eller något i den stilen kommer inte riktigt ihåg. Han frågar sedan vad vi tänkt säga till Justin, och jag och Josefin bara kommer på varandra som frågetecken haha. Vi vet inte svarar vi och jag säger att vi har ju ingen aning om hur lång tid vi får. Så svarar han att ju mer ni pratar med honom mer tid får ni. Shit han gjorde ju oss inte mindre nervösa, skulle vi nu sitta där och komma på något grymt att säga också? haha. Som lovat så frågar jag honom om han vet vem som väljer OLLG. Ja svarar han och jag frågar vem tillbaka. "Jag får inte säga.. Vi har en regel att dom som frågar väljer vi inte" sa han dock inte så seriöst som det låter. Innan han går vidare kollar han på mig, pekar och säger "hope it's you... or you!" och pekar på josefin. Sen tog vi bild och inget mer. Vi sa några ord till dansarna osv men jag la inte så mycket energi på det medans varenda tjej i rummet kunde knappt vänta tills de fick sin bild med dansarna.

När vi väl stod i kön till "tältet" där bilden togs så fattade jag verkligen inte vad som skulle hända. Mitt huvud var så tomt men fullt på samma gång. Vi hade planerat att Josefin skulle ta sin bild först men så blev det inte. När vi är längst fram och det är våran tur säger en vakt "go in, go in" så jag går in i tältet och vips där är han! Visst det gick fort men när stirra mig rakt in i ögonen och jag känner mig bokstavligen stum så lyckas jag ändå trycka ur mig "Hi, how are you?" och han säger samma nästan precis samtidigt. Sen var det bara att ta bilden och det var inte det att det gick fort som störde mig för det visste jag redan att det skulle göra. Utan vakterna som var där stressade mig så sjukt mycket! Jag såg Josefin i min ögonvrå när jag tog bilden och ser hur vakterna runt om är beredd med att putta in nästa tjej. Så det gjorde mig så stressad att jag knappt minns något haha! Men just när man såg honom i verkligheten går inte att förklara. Han såg så mycket bättre ut, han var verkligen fin (lol). När vi kom ut ur tältet hade jag bara ett stort leende på läpparna och kunde inte sluta säga hur kul det hela var. JA, det gick på ca 5 sekunder men jag hade inte förväntat mig mer. Jag är absolut inte besviken! Trodde det skulle gå värre och att sedan se konserten igen på så nära håll var helt grymt. Hade så otroligt kul hela dagen!! Skulle kunna se den konserten hur många gånger som helst! Blir lycklig så fort jag tänker på allt detta och jag är så tacksam! Allt känns så overkligt. Detta minnet kommer jag ha för livet och med ingen mindre än min allra bästa vän ♡