2013/04/29
Meet & Greet Justin Bieber
Här kommer inlägget ni alla väntat på ett bra tag nu - inlägget om hur det var att träffa självaste JUSTIN BIEBER!!! Det var till hans andra konsert här i Sverige, den 23 april som jag och Linn hade VIP-paketet Meet & Greet. I paketet ingick en träff samt en bild med JB, en goodiebag samt en konsertbiljett i Golden Circle.
Vi gick till Globen vid kvart i fem och blev insläppta i VIP-rummet en halvtimma senare. Vi blev tilldelade platser på röda stolar i rummet. De som satt på raderna längst bak hade vunnit biljetter eller blivit sponsrade och därför fick de ta en gruppbild på 6 st med Justin. Vi som satt på raderna längst fram hade köpt VIP-paketet och fick därför ta en enskild bild med JB. Vi satt och chillade i rummet ett bra tag innan Ryan, en i Justins crew kom ut och presenterade sig och förklarade hur allt skulle gå till, vilka regler som fanns samt vad man absolut inte fick göra osv. Han berättade även att Justin var sen pga att han låg på hotellrummet och blev undersökt av en läkare för att han inte mådde så bra. Under tiden vi väntade kom en efter en från hans crew ut och hälsade på oss. Dan Kanter, hans gitarrist stod och pratade med oss ett bra tag och han var verkligen hur trevlig som helst. Kenny, hans bodyguard kom förbi snabbt och sa hej till alla. Justin var så sen så de tog in fler folk, bl.a hans DJ Tay James och fyra av hans dansare. Hans dansare var riktigt sköna, de kom fram och skojade med oss och snackade lite. De alla tre tjejdansöserna gav mig komplimanger och det gjorde mig riktigt glad. Dessutom hur coolt är det inte??! Tillslut kom Justin och alla blev helt till sig. Vi ställde oss på kö utanför ett litet "tält" där bilden skulle tas, en kö för de som skulle ta gruppbild och en kö för oss som skulle ta enskild bild. Såhär upplevde vi det:
Josefin:
När vi gick till Globen var jag så nervös och skakig att jag mådde illa och var svimfärdig. Som ni förstår var jag ett riktigt nervvrak!! Eftersom att vi fick vänta på Justin i över 2 timmar släppte nervositeten med tiden, vilket jag bara tyckte var skönt. Hade han kommit direkt när vi kom in i VIP-rummet hade jag nog svimmat.. iallafall gråtit och hyperventilerat. När han kom, bildades två köer utanför tältet, jag och Linn stod sist i vår kö. Nerverna började komma fram men jag var ändå hyfsat lugn och sansad. En efter en kom ut från tältet skrikandes och gråtandes. Och helt plötsligt var vi också inne i tältet, längst fram, framför Justin Bieber. Så overkligt! Linn tog bilden först och jag minns inte ens att jag hade tittat på henne under tiden. Sedan var det min tur. Han stod framför mina ögonen och mötte min blick med sina stora, bruna ögon som var så fina att ord inte räcker till. Jag hade förväntat mig att jag skulle bete mig som ett hysteriskt fan som skrek och grät så jag hade planerat i förväg vad jag skulle säga för att jag över huvudtaget skulle få någonting sagt. Det blev ett "Hi, how are u" från min sida och detsamma från hans sida. Sedan togs bilden och vakterna var så hetsiga och stressade så bara sekunder efter det var jag ute. Jag var i chock, varken förstod eller mindes vad som precis hade hänt. Jag kom ihåg att jag inte ville att det skulle vara över så jag skrek "i love you" men redan då tog han bild med tjejen bakom mig. Innan bilden postades på Bieberfever.com (där man fick gå in och hämta sin bild), kom jag inte ihåg hur jag log på bilden eller om han ens höll om mig! Allt hade försvunnit. Det enda jag kunde minnas var hur vi fick ögonkontakt, hur hans röst lät, att jag stod tätt intill honom, att jag såg hans tatuerade arm bla. hans nya tatuering samt hans svart-röda keps. Han var så himla fin, mycket finare i verkligheten! Hans ögon, hans läppar, hans kropp, hans hår, hans ansikte, hela han..
Allt gick bara på några sekunder men de var de bästa sekunderna i mitt liv. Kan fortfarande inte förstå att detta har hänt, att det är JAG bredvid min största idolen på den här bilden!! Att jag har fått kolla honom in i ögonen och höra hans röst prata till MIG. Jag önskar att jag kunde fått mer tid så jag kunde säga allt jag vill få sagt till honom men jag är så lyckligt lottad för att jag ens har fått träffa min idol, fått träffa Justin Bieber. Jag vill bara göra om det igen och igen och igen.. Jag känner så mycket lycka inom mig och jag är så tacksam för att jag fick denna möjlighet! Går inte att beskriva.
Linn:
Som jag redan skrivit så var jag förvånad över hur lugn jag har vart. Dock har jag inte kunnat prata om det för så fort Josefin velat planera osv har jag bara sagt "Nä jag kan inte ta det nu jag får ont i magen" haha. Och jag försökte att inte tänka på det för mycket. Trots att det var lite tråkigt att han var så sen så tycker jag ändå att det var bra. Vi fick ju ändå träffa massa från deras crew som gänget på måndagen inte fick. Josefin vet ju klart mycket mer vilka alla människor som kretsar runt Justin är men jag har lite koll jag med haha. Så när Dan kommer in lyser lilla Josefin upp för hon älskar alla akustiska framträdanden med Justin och Dan. Vi hade blivit tillsagda att sitta på våra stolar och vänta medans dom går runt och snackar/tar bilder med oss. När Dan kommer till oss frågar han oss hur vi mår och Josefin direkt säger hur nervös hon är och han frågar varför? Jag vet inte säger Josefin, jag har velat detta så länge eller något i den stilen kommer inte riktigt ihåg. Han frågar sedan vad vi tänkt säga till Justin, och jag och Josefin bara kommer på varandra som frågetecken haha. Vi vet inte svarar vi och jag säger att vi har ju ingen aning om hur lång tid vi får. Så svarar han att ju mer ni pratar med honom mer tid får ni. Shit han gjorde ju oss inte mindre nervösa, skulle vi nu sitta där och komma på något grymt att säga också? haha. Som lovat så frågar jag honom om han vet vem som väljer OLLG. Ja svarar han och jag frågar vem tillbaka. "Jag får inte säga.. Vi har en regel att dom som frågar väljer vi inte" sa han dock inte så seriöst som det låter. Innan han går vidare kollar han på mig, pekar och säger "hope it's you... or you!" och pekar på josefin. Sen tog vi bild och inget mer. Vi sa några ord till dansarna osv men jag la inte så mycket energi på det medans varenda tjej i rummet kunde knappt vänta tills de fick sin bild med dansarna.
När vi väl stod i kön till "tältet" där bilden togs så fattade jag verkligen inte vad som skulle hända. Mitt huvud var så tomt men fullt på samma gång. Vi hade planerat att Josefin skulle ta sin bild först men så blev det inte. När vi är längst fram och det är våran tur säger en vakt "go in, go in" så jag går in i tältet och vips där är han! Visst det gick fort men när stirra mig rakt in i ögonen och jag känner mig bokstavligen stum så lyckas jag ändå trycka ur mig "Hi, how are you?" och han säger samma nästan precis samtidigt. Sen var det bara att ta bilden och det var inte det att det gick fort som störde mig för det visste jag redan att det skulle göra. Utan vakterna som var där stressade mig så sjukt mycket! Jag såg Josefin i min ögonvrå när jag tog bilden och ser hur vakterna runt om är beredd med att putta in nästa tjej. Så det gjorde mig så stressad att jag knappt minns något haha! Men just när man såg honom i verkligheten går inte att förklara. Han såg så mycket bättre ut, han var verkligen fin (lol). När vi kom ut ur tältet hade jag bara ett stort leende på läpparna och kunde inte sluta säga hur kul det hela var. JA, det gick på ca 5 sekunder men jag hade inte förväntat mig mer. Jag är absolut inte besviken! Trodde det skulle gå värre och att sedan se konserten igen på så nära håll var helt grymt. Hade så otroligt kul hela dagen!! Skulle kunna se den konserten hur många gånger som helst! Blir lycklig så fort jag tänker på allt detta och jag är så tacksam! Allt känns så overkligt. Detta minnet kommer jag ha för livet och med ingen mindre än min allra bästa vän ♡
Som jag redan skrivit så var jag förvånad över hur lugn jag har vart. Dock har jag inte kunnat prata om det för så fort Josefin velat planera osv har jag bara sagt "Nä jag kan inte ta det nu jag får ont i magen" haha. Och jag försökte att inte tänka på det för mycket. Trots att det var lite tråkigt att han var så sen så tycker jag ändå att det var bra. Vi fick ju ändå träffa massa från deras crew som gänget på måndagen inte fick. Josefin vet ju klart mycket mer vilka alla människor som kretsar runt Justin är men jag har lite koll jag med haha. Så när Dan kommer in lyser lilla Josefin upp för hon älskar alla akustiska framträdanden med Justin och Dan. Vi hade blivit tillsagda att sitta på våra stolar och vänta medans dom går runt och snackar/tar bilder med oss. När Dan kommer till oss frågar han oss hur vi mår och Josefin direkt säger hur nervös hon är och han frågar varför? Jag vet inte säger Josefin, jag har velat detta så länge eller något i den stilen kommer inte riktigt ihåg. Han frågar sedan vad vi tänkt säga till Justin, och jag och Josefin bara kommer på varandra som frågetecken haha. Vi vet inte svarar vi och jag säger att vi har ju ingen aning om hur lång tid vi får. Så svarar han att ju mer ni pratar med honom mer tid får ni. Shit han gjorde ju oss inte mindre nervösa, skulle vi nu sitta där och komma på något grymt att säga också? haha. Som lovat så frågar jag honom om han vet vem som väljer OLLG. Ja svarar han och jag frågar vem tillbaka. "Jag får inte säga.. Vi har en regel att dom som frågar väljer vi inte" sa han dock inte så seriöst som det låter. Innan han går vidare kollar han på mig, pekar och säger "hope it's you... or you!" och pekar på josefin. Sen tog vi bild och inget mer. Vi sa några ord till dansarna osv men jag la inte så mycket energi på det medans varenda tjej i rummet kunde knappt vänta tills de fick sin bild med dansarna.
När vi väl stod i kön till "tältet" där bilden togs så fattade jag verkligen inte vad som skulle hända. Mitt huvud var så tomt men fullt på samma gång. Vi hade planerat att Josefin skulle ta sin bild först men så blev det inte. När vi är längst fram och det är våran tur säger en vakt "go in, go in" så jag går in i tältet och vips där är han! Visst det gick fort men när stirra mig rakt in i ögonen och jag känner mig bokstavligen stum så lyckas jag ändå trycka ur mig "Hi, how are you?" och han säger samma nästan precis samtidigt. Sen var det bara att ta bilden och det var inte det att det gick fort som störde mig för det visste jag redan att det skulle göra. Utan vakterna som var där stressade mig så sjukt mycket! Jag såg Josefin i min ögonvrå när jag tog bilden och ser hur vakterna runt om är beredd med att putta in nästa tjej. Så det gjorde mig så stressad att jag knappt minns något haha! Men just när man såg honom i verkligheten går inte att förklara. Han såg så mycket bättre ut, han var verkligen fin (lol). När vi kom ut ur tältet hade jag bara ett stort leende på läpparna och kunde inte sluta säga hur kul det hela var. JA, det gick på ca 5 sekunder men jag hade inte förväntat mig mer. Jag är absolut inte besviken! Trodde det skulle gå värre och att sedan se konserten igen på så nära håll var helt grymt. Hade så otroligt kul hela dagen!! Skulle kunna se den konserten hur många gånger som helst! Blir lycklig så fort jag tänker på allt detta och jag är så tacksam! Allt känns så overkligt. Detta minnet kommer jag ha för livet och med ingen mindre än min allra bästa vän ♡
Postat av: Hanna
Varför heter eran blogg ccclique? betyder det någonting? :)
Postat av: winti
hur många sekunder var man där inne?